Genom Charlottes dagboksanteckningar skildras hennes liv under en tid då hon av sin make och tillika läkare hålls instängd och isolerad i sitt rum för att bli av med sina ”nervösa besvär”. I sin ensamhet utvecklar hon en neuros kring rummets mönstrade tapet, som upptar alltmer av hennes tid och energi.
Verket är uppbyggt av två delar, där den första består av en filminstallation och den andra av en teatermonolog. Publiken får dela Charlottes sönderfallande verklighet där de rumsliga gränserna mellan aktör och åskådare suddats ut. På väggarna leker den mönstrade tapeten med sig själv och förflyttar oss till suggestiva tankerum.
Novellen ”The yellow wallpaper” fungerade då den gavs ut 1892 som en kritik mot äktenskapet som institution och mot kvinnors begränsade möjligheter till självständighet och tolkningsföreträde. Än idag problematiserar berättelsen könsmaktförhållanden både i hemmiljön och i offentligheten.
”…behovet av att i biologiska termer kodifiera kvinnans underordning intensifierades i samma ögonblick som hon började kräva större frihet. Kvinnokroppen blev ett hus som måste öppnas, en brännpunkt för en hotad ordning. Inbäddad i celler, strukturer och vätskor vilade det kvinnligas begränsning. Genom att framställa kvinnan som styrd av sitt underliv och könsspecifika, fragila nerv – och själssystem, blev det möjligt att framställa henne som olämplig för den offentliga arenan.” Ur Den mörka kontinenten av Karin Johannisson.
En produktion av PUMA scenkonst. Föreställningen spelades under 2013 på Färgfabriken, Uppsala Stadsteater, Blå huset i Tensta samt Teater Tre. Efterföljande workshops hölls vid tre tillfällen för gymnasieungdomar.
Regi – Aurelia Le Huche
Dramatisering – Elin Skärstrand baserad på en novell av Charlotte Perkins Gilman
På scen – Elin Skärstrand
Scenografi – Erika Sjödin
Musik – Simon Steensland
Film – Aurelia Le Huche och Tanya Byrne
Projektioner & grafisk formgivning – Tanya Byrne
Pressbilder – Tanya Byrne
Regiassistent – Vendela Carlberg Larsson
Producent – Emilie Löfgren
Med stöd av Stockholms Stad, Stockholms Läns Landsting och Konstnärsnämnden.
”Bäst just nu”/ Ingegärd Waaranperä, DN April 2013
”Pjäsens framförande är fullkomligt briljant”/ Kulturbloggen
”Det är ambitiöst att liksom Perkins Gilman ge den galna kvinnan på vinden en röst, att giltiggöra drömmen om frihet. ”/ Tidningen Kulturen
